trollprinsessan

 

Hur långt kan kärlek färdas?

Hur långt bort kan glädje spridas, utan att man möts?

Hur långt bort måste man vara, för att känslor inte ska kunna nå en?

 

Kärlek kan färdas oändligt långt, för när den väl finns så bryts aldrig bandet.

Det där osynliga bandet som bara existerar inne i huvudet.

Det där bandet som kan vara tjockt som en trästam, eller smalt som en spindeltråd.

Det där bandet som man ibland förgäves försökt hugga loss, för att det inte blev som man trott.

Men det där bandet det finns kvar, tills vi vårt sista andetag drar.

 

Med glädjen är det likadant.

Hur nära eller långt bort man än är, så kan den alltid finnas.

En röst, en bild, en tanke, ett föremål.

Saker som får det att dras i mungiporna.

Saker som får den där känslan att komma, känslan av lycka.

Glädjen finns nämligen alltid där, någonstans djupt inne.

Även om den ligger och slumrar, tills vi vårt sista andetag drar.

 

Förgäves kan man försöka fly undan känslorna.

Man kan försöka gömma sig, försöka att inte bli påverkad.

Men påverkad blir man.

För känslorna påverkar oss alltid, tills vi vårt sista andetag drar.